歌詞: Lisa Ekdahl. Den Stora Ensamheten.

:
Sa har den drabbat mig igen
Den stora ensamheten
Utan nagon synlig forankring
l verkligheten
Allt synes vara, som det borde
Jag ser inget fel vi gjorde
Allt ar som det borde vara
Jag kan inte alls forklara
Varfor den drabbat mig igen,
den stora ensamheten

Du talade, jag lyssnade
Jag horde varje ord
Men om sanningen ska sajas
Tror jag inte jag forstod
Nej jag satt dar i min varld,
dit ingen nansin kan na in
Du maste tro mig, tro nar jag sajer
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din
Trots att den drabbat mig igen,
den stora ensamheten

Jag har lart mig dras ner, jag vet det ar sa
Jag gav efter for morkret, det var enklare sa
Jag har simmat mot ytan,
men drogs anda ner
Jag ville nog upp, men formar det inte mer
Dar uppe finns ljuset, dar uppe finns du
Jag sajer som det ar, jag sajer det nu
Jag ar radd och jag sjunger
den har sangen for dig
Da den berattar om nagonting
som ansatter mig

Sa har den drabbat mig igen,
den stora ensamheten
Utan nagon synlig forankring
I verkligheten
Allt synes vara, som det borde
Jag ser inget fel vi gjorde
Allt ar som det borde vara
Jag kan inte alls forklara
Varfor den drabbat mig igen,
den stora ensamheten

Du slog din hand i vaggen
Vaggen fargades av blod
Ja, du slog och slog i vanmakt
For att jag aldrig forstod
Men jag satt dar i min varld,
dit ingen nagonsin kan ga in
Du maste tro mig, tro mig nar jag sajer
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din
Trots att den drabbat mig igen,
den stora ensamheten